on a diet
Börjar återta formen till något jag faktiskt trivs med! Huruvida andra tycker det är för mycket eller för lite bryr jag mig inte om. Men den diet jag kör ska definitivt inte bli långvarig, resultatet på träningarna påminner på då jag gjorde experimentet och gick på den s.k. jordnötssmörsdieten (flera veckor med endast naturellt jordnötssmör och proteinshakes).
Jag vet någon som kommer vara trött på tonfisk, kyckling och sallad när de här dagarna är slut. Inte speciellt kul socialt heller, att säga helt nej till all sorts snacks, dricka och i princip all mat gör det mesta ganska tråkigt. Jag börjar dock märka hur sockerbehovet smyger sig på, att kolla matbloggar var länge sen jag gjorde men de senaste dagarna tillhör det mer regel än undantag. Men det är väl ett svar på kroppens reaktion, den får för lite mat och vill ha mer, den vill definitivt inte sitta i svältläge. Men snart så får den normalt igen! :)
Sen är ordet "diet" så reaktionsväckande. Engelskans diet syftar till en kosthållning och inte viktnedgång eller svält vilket det tyvärr blivit kopplat med i Sverige. Dieten kan därför självklart vara viktuppgång, muskelbyggande eller en viss sorts kosthållning som inte har något att göra med svält! Hur som helst, någon mer som går på diet, viktuppgång eller viktnedgång, jag behöver inspiration!
hoho, kul album att hitta! Gamla bilder, väldigt gamla känns det som :)
Idag har jag varit CSI-agent!
Inspelningen vi gjorde idag var en reklamfilm inför en modevisning i vår, mer som ett extraprojekt för några på ekonomprogrammet. Temat är "kärlekspar" och inget passade då bättre än att jag och Alex som tidigare spelat kärlekspar i en reklamfilm även fick vara ansikten utåt i denna film, haha. Med två likadana beiga trenchcoats och solglasögon gick vi idag runt i stan medan de som anordnar catwalken filmade.
Efter en överdriven catwalkgång längs hela stan och ett flertal ställen där vi stannade och poserade kunde vi bege oss in för att filma resten av scenerna.
Lugn och rolig dag med andra ord! Dessvärre har jag inga bilder, men kanske att man vågar visa upp den här filmen sen när den är färdigredigerad. Ingenting avancerat, utan för att promota en modevisning på ett universitet. Vi får se hur kvalitéen blir - hur som helst väldigt kul!
Haha, det här var väl den bild som mest liknar en CSI-agent... Från min skiva förra året, minnen :)
Macarones, det lilla förtjusande bakverket!
Vad hände med min känsla för bakning, den måste gått i en helt annan riktning än jag gjorde. Fast självklart, kommer ämnet på tal är nog den sista att lämna diskussionen.
Jag vet inte hur många av er där ute som själva har testat på att baka macarones, men har ni gjort det känner ni nog igen er i när man tar den där första tuggan och inser att allt jobb och all tid var helt och hållet värt. Hemmagjorda macarones, på rätt sätt, är verkligen helt underbart!
Vaniljkräm, nutellakräm, chokladganaché - där är mina tre favoriter. Enkla smaker med andra ord. Nu när jag dessutom kommit in i en period där jag dör för salt lakritskola borde jag köpa hem en påse turkisk peppar och testa mig på salta lakritsmacarons! Klockan är straxt tolv på natten, men nu vattnas det i munnen!
Här har vi då mina första macarones jag gjorde, med vaniljkräm!
Hubotar på stan!
Någon av er som var inne i Stockholm igår och såg sex stycken robotliknande saker vandra omkring? 
Igår, fredag, gick vi nämligen runt som hubotar inne i stan inför serien Äkta människor som har premiär nu på söndag 21.00.
För er som inte ännu är helt insatta i ordet "hubot" så används de till att förenkla våra liv. De kan diska, städa och laga mat samtidigt som de används som sexleksaker eller till förhållanden. Till skillnad från i serien, där omtagningar sker, var vi igår live framför sammanlagt tusentals människor vilket självklart blev en annorlunda prövning. Vid ett sånt tillfälle gäller det att verkligen träda in i rollen som hubot, en humanoid robot, till 100 %.
Efter förhandsvisningen som ägde rum i tisdags har serien fått väldigt positiva kommentarer från olika håll. Själv förundras jag över att serien har en sån god blandning av både komiska inslag, action, drama och relationer. Det är inte heller bara svenskar som verkar vara positiva till serien, utan ett stort internationellt produktionsbolag har köpt rättigheterna att både göra egna versioner och sända den svenska serien.
Här är en länk till ett reportage om eventet vi gjorde på stan igår, från alltomstockholm. Där finns också fler bilder från gårdagen!
Äkta människor börjar sändas söndag 22 januari, 21.00 på SVT. 
Konsten att koka ägg
Jag bestämmer mig för att koka ägg, 1 ägg. Vatten, ägg, salt, kastrull, spis - d.v.s. allt som behövs för att lyckas med att koka ägg.
Då kommer frågan. Jag är 19 år. Jag har levt i 19 år och visst, jag kan då inte påstå att jag är en mästerkock, men ägg har jag då kokat x antal gånger i mitt liv. Förstår ni de frustrerande tankegångarna när jag möts av inte bara ett "löskokt" ägg, utan ett ägg där till och med vitan rinner. Vad hände där?
Jag tar ett nytt ägg, och för er som är riktigt bra på att tänka förstår ni nog att exakt samma sak hände igen. Var det hjärnan som spökade lite med mig, var det ägget som var gammalt eller var det helt enkelt jag som var otroligt dålig?
Mitt tredje och sista ägg var ätbart. Jag skäms.
Jag har levt i 19 år och misslyckas så brutalt med att koka ägg att till och med vitan rinner. Kan ni inte hålla med om att det är pinsamt?
Det var då jag log, ställde äggen i fönstret och insåg att jag kunde få riktigt vackra bilder! Konsten att se något positivt ur annars ganska misslyckad situation.
Hubot, Äkta människor
Robotarna har blivit mänskliga, kolla vad jag hittade! Klipp från youtube en hubot i rulltrappa och hubot som packas upp.
Vad tycker ni, är de inte otroligt mänskliga? Det här är såna hubotar som SVT skapat till den nya serien som börjar sändas den 22a januari, Äkta människor. Det råder då inget tvivel om att jag kommer sitta bänkad!
Hör hur killarna reagerar i första klippet! Fast träffar man på en hubot, en human robot, på riktigt förstår jag om man tycker det är en aningen läskigt, spännande och väldigt annorlunda.
Ta upp kameran och fota ditt största leende!
Jag tror snarare att det är valet mellan den trygga vägen och den otroligt osäkra men mycket mer spännande. Alla mina vänner har valt studier och sådant man förmodligen kan sätta inom genren "normala jobb". Det var absolut min tanke också. Men när allt kommer till kritan så, varför? Jag har ju trots allt hittat en branch jag gillar, varför då inte testa den. Jag är trots allt bara 19 år, 19 år och väldigt nyfiken på nya saker, på nya vägar!
:D
Det är nu vi tar upp kameran och fotar vårat största leende, okej?!
Retorik - en kurs om att få folk att lyssna!
Talet var ett hyllningstal och efter en hel del tänkande beslutade jag mig för att hylla pi. Allt gick enligt planerna och mitt tal, som egentligen var otroligt oseriöst uppbyggt, blev en teaterscen där jag blandade en fullt seriös blick med ett fullt seriöst tonläge och gester med en lättare form av ironisk humor.
Det komiska bakom talet är att jag under högstadiet gick i en Ma/No-klass där det annordnades en pi-tävling, inte speciefikt för klassen utanför hela skolan. Tävlingsinriktad som jag är var jag självklart tvungen att ställa upp. Allt slutade med att jag kunde ca 150 decimaler i pi varav hundra som jag fortfarande kommer ihåg. Att rabbla decimaler är som att rabbla abc för mig. Både pinsamt och tragiskt ;) Självklart innehöll talet igår mina hundra decimaler, i slutet, nog både oväntat och förhoppningsvis ganska passande.
Flera av mina vänner tyckte jag var riktigt dum som valde en retorikkurs, vi hade ju precis blivit av med pressen att behöva hålla tal på svenskalektionerna under gymnasiet. Men jag såg det inte så. Jag tror inte nödvändigtvis att man behöver prata om något som verkligen berör, det har då inte jag gjort (även om det tydligen verkat så), huvudsaken är att hitta sina styrkor. Vi hade en som behöll ett otroligt lugn, helt otroligt, hon var som en fängslande sagoberättare. En som gång på gång lyckades få oss att skratta, oavsätt om talet inte var komiskt lagt. En som hade en otrolig förmåga att använda ethos. En kille som hade en röst som var likt en radiopratares. Alla kunde utnyttja sina speciella egenskaper!
Retorik är inte konsten att tala, utan konsten att få folk att lyssna!
Heldag i fotostudio, reklamfilm
Den här veckan har dock bestått av möten som runnit ut i väldigt roliga idéer och planer för februari, våren och hösten. Har även ägnat 4 dagar åt badminton med en dags tävling igår.
Idag var det reklaminspelning inför en stor hårshow på schemat. Studio Fernvik hade hyrts så tillsammans med bästa Maria Oldenstedt och en otroligt grym fotograf skapade vi något som kommer bli en riktigt bra film. Efter många timmar, många byten, snurrande, make, hår och skratt så fick jag vandra hem. Att de fortfarande är kvar tvivlar jag inte alls på.
Häftiga bilder utlovas men framförallt en film som väldigt fint kommer beskriva den hårshow som kommer gå av stapeln den 2a februari.
Så här såg det ut backstage, mellan två tagningar:
Fastna inte i det du känner dig bekväm med!
Bekvämlighetszoonen är den vi människor tyvärr verkar ha förmågan att falla tillbaka i de gånger det går dåligt, eller de gånger det inte går alls. Att mista jobbet kan kännas som ett enormt nederlag, jag menar, det kan till och med betyda att någon anna fått din plats istället för dig, med andra ord att någon annan var bättre en dig. Ett nederlag för dig själv med andra ord. Här kontrolleras vi återigen av rädslan att misslyckas, rädslan över vad andra ska tänka och tycka.
Vi har ett större beegär att få veta vad andra tycker och tänker än vi faktiskt tror, tänker man efter är många riktig beroende av det. Det är dock inte fel, det är trots allt en naturlig instinkt. Men om man vänder om frågan, hur skulle vi istället klara oss om vi gick utanför vad som var bekvämt för oss, och utanför vad som passade in i vår omgivnings normer.
Det här är just de gånger vi kan vara som mest stola över oss själva, då vi gör en personlig utveckling. När vi bli lyckliga, glada och får mer erfarenheter att dela med oss av. Vi vill lyckas, men vi vill också göra det så bekvämt som möjligt för oss vilket betyder att vi tyvärr ofta ger upp med rädslan att misslyckas, innan vi ens försökt.
Försök innan du gett upp!
Jag vill försöka, jag vill inte bli den som mister jobbet i framtiden och känner total frustration över att någon annan platsade bättre, total frustration som leder till den något ironiska tanken som flyger runt i de flesta hjärnor ibland "jag är värdelös". För ja, den tanken är otroligt ironiskt uppbyggd och platsar mer i en komediserie än i verkliga livet.
Foto: Johan Lygrell.
Foto: Johan Lygrell
Paketinslagning
Det där med snygga paket och julklappar är ju väligt smart för den som är fantasilös när det gäller innehållet, för när man får så här vackra paket där man ser hur mycket tid som lagts ner på själva inslagningen är det inte "insidan som räknas" längre.
Det finns alltså massor att göra med paketen. Glöm de gamla julpapprena med de traditionella röda snörena. Mamma, som hade väldigt många julklappar att slå in, insåg dock att det kanske inte är optimalt till julen utan snarare till en födelsedag, då man kan fokusera på ett fåtal presenter (paketinslagning var nämligen världens tidstjuv!)
Bra att införskaffa är dubbelsidiga papper, dubbelsidig tejp eller papperslim, fina band i olika former och tjocklekar, dekorationer (vi körde med alltifrån choklad till fjärilar till tops...). Sen som jag skrev vid jul, mja, kanske inte passar alla. Själv var jag liite för rastlös för att sitta med alla mina julklappar, och jag måste väl erkänna att det inte är många av klapparna under som jag designat ;)
Instagram, vital_force
Jag är ny i iPhone-världen. Det tog sin lilla tid men även jag hamnade till slut i iPhoneträsket, och precis som för alla andra är det min nya lilla bebis.
Självklart hittade jag även till instagram och kunde inte låta bli att gå med. Mest fashinerad blir jag inte över dess funktioner utan över att det finns så otroligt många duktiga fotografer! Jag har hitta så många som har en grym känsla när det gäller bilder och att kombinera ihop bilder.
Ni hittar mig på vital_force med beskrivningen "Excited. Creative. Movie. Model. Amateur photographer. Curious."
Nyår 2011, det är så man avslutar ett bra år!
Nyår 2011, jag hade en av mina bästa nyår på länge.
Att jag var sjuk nämnde jag inte och det var heller ingen som anade det. När man medvetet döljer saker, ofta oberoende om det gäller något positivt eller negativt, så döljer man det inte alltid bara för andra utan även för sig själv. Har jag inställningen att ingen ska få veta att jag egentligen mådde riktigt dåligt och inte varit utanför huset på två dagar måste jag även gömma det för mig själv. Jag tror det där kan vara bra mental träning om man som person är medveten om att man är väldigt bra på att prata om sig själv istället för att lyssna på andra, men det kan jag ta upp någon annan gång!
Jag vandrade in genom dörren 06.00 på morgonen och somnade väldigt gott.
Som ni vet anmärkte jag att jag varken hade kläder eller frisyr. Mitt mål var att satsa på en blek sminkning med kraftig sotning och en stram hästsvans, till det bars svarta jeans och en transparent tröja, inga direkta nyårskläder med andra ord;) Den strama hästsvansen slutade i något annat som jag matchade med ett läderband, perfekt till sminkningen! 
New Year's eve
Men det är nyår, och är det något jag verkligen lovat mig själv är det att sluta säga nej till saker, eller snarare sluta välja det bekväma före det inte nödvändigtvis obekväma, men ni förstår. Visserligen är jag sjuk, men det går att glömma under nyårsnatten bara man så vill. Hur jag mår i morgon är en annan sak.
Folk har i veckor sprungit runt på stan för att hitta den absolut bästa nyårsklänningen. De har testsminkat sig säkert 5 gånger. Frisyrerna har provats och accessoarerna köpts. Även om det här enligt mig både är enorm överdrift, och generalisering, så måste jag påstå att det är lite i sista minuten att nu, några timmar innan, sitta och fundera om man överhuvud taget ens har någon klänning. Jag har drfinitivt inte tillräckligt med ork för att kunna tvätta håret, så det blir en hästsvans. Sminket har jag och där får jag nog köra ordentligt för att väga upp. Men jag är taggad oavsätt!
Från studenten till idag - en tidslinje
Våren 2011 tog jag studenten. Jag hade gått från ma/no-klass i högstadiet till natur/natur på gymnasiet där jag gick ut med bra betyg, jag hade pluggat mycket under de här åren! Med all den tid jag la på skola och träning kunde jag inte prioritera jobb, så när jag gick ut gymnasiet var jag relativt oerfaren när det gällde arbetslivet. Från studentdagen väntade dock två veckor med en hel del jobb. Det var catwalks/modevisningar, auditions och jobb för MP (vad som blev mitt heltidsjobb under sommaren och som i slutändan blev ett av de bästa val jag gjort).
Därefter hade jag 4 veckors ledighet. Jag hade nu gått i skolan i nio år och kände att jag några veckor ledigt skulle vara både skönt och nyttigt. För mig var det skönt första veckan, andra veckan, men det slutade med frustration över att inte kunna åstakomma någåot, frustration över att inte ha något planerat. Resultatet blev att jag bokade in mig på extra pass på MP innan min period började och jobbade sedan där 10 veckor i streck. Under de här veckorna lärde jag mig otroligt mycket och beslutet att börja jobba där kommer jag aldrig ångra. Att ha MP som sitt första riktiga jobb kan som jag tidigare nämnde, vara ett av mina bästa beslut!
När dessa 10 veckor gått var det slutet av september. Under den här tiden, då jag arbeteade 5 dagar i veckan och ibland slutade tolv på natten, hade jag även haft andra jobb. Filminspelningar och plåtningar. Jag hade fått en hubotroll i Äkta Människor och hunnit med ett antal inspelningstillfällen. Här kanske ni kan se hur mina jobb började gå från att ha pluggat natur/natur till mer och mer estetinriktade jobb. Nya människor blev förvånade över att jag inte gått estet när jag träffade dem.
Förutom det hade min kurs i retorik börjat och jag pluggade numera halvtid. MP slutade för säsongen och jag var halvtiddsstuderande utan jobb. Förstår ni frustrationen? Jag ville forstätta att uppleva och testa på nya saker, fortsätta få fler möjligheter.
Jag sökte ett jobb, ett jobb jag trodde att jag skulle älska, företaget var Action People. Jag fick komma på intervju vilket ledde till jobb. Jag arbetade nu extra för ett företag samtidigt som jag pluggade halvtid. Men det var inte vad jag ville göra, för jag utvecklades inte där, jobbet gav inte mig de utmaningar jag hoppats på. Hösten och vintern fortsatte och det blev reklamfilmsinspelning för Telenor och andra filminspelnigar. Filmningen med Äkta Människor var i full gång och jag spelade hubot till och från fram till inspelningen var slut i november. Jag var modell på ett pressevent för Daniel Scott och började tänka på agenturer. Jag hade ett möte med företaget Knut Kommunikation vilket ledde till en utbildning och sedan jobbet som levande skyltdocka för att en vecka senare varar konferensvärdinna på Grand Hotell för Nordes finanschefer. Låt er inte luras att allt nu låter frid och fröjd, för jobben kommer inte på räls och självklart händer det även att man får motgångar!
Det var nu mitten av november, och julmarknaden drog igång. Jag hade nu även fått jobb på julmarknad i kungsträdgården och var lycklig. Inte för att jag fått jobb, utan för att jag skulle få komma tillbaka till sommarkänslan med MP. Veckan efter det startade spelade vi in en kortfilm för Äkta människor, jag hade möte med en agentur och även en intervju i globen. Jag hade nämligen fått förfrågan att vara artist/servitris på Julgalan 2011 i Globen. Samma dag blev det klart, jag fick jobbet och fick springa hem och packa, för dagen efter började resan till Örebro där de två första dagarna av julgalan skulle hållas. Jag hade nu jobb som isdrottning på Julgalan 2011.
Vintern slutade med fortsatta halvtidsstudier i retorik, främst på måndagar. Julmarknad tisdag, onsdag och söndag och julgala i Globen tors, fre, lör. Däremellan fick jag också in en inspelningsdag för stylisterna.
Men under hela den här tiden har jag försökt att inte glömma det som en gång drev mig ordentligt - träningen. Jag har under hösten och våren även tränat badminton men inte hunnit med mer än två tävlingstillfällen. Jag har börjat simma och lärt mig att crawla, något som inte var helt enkelt. Jag har fortsatt med löpningen, något som fortfarande är riktigt bra för mig och mina ben i och med RLS.
----
Idag är det onsdag. Jag är ledig. Den 9e januari har jag mitt sista seminarium, sen är retorikkursen slut. Jag har 1 pressvisning, 1 pressevent, 2 modevisningar och 1 reklamfilmsinspelning inbokat till början 2012. Det är ca 6 dagar allt som allt. Det är nu jag borde boka min biljetter och ge mig ut till Australiens djungel för att göra något jag verkligen vill, för att träffa människor som kan ta mig till platserna jag vill besöka.
Anledningen till att jag tar upp det här är som sagt inte för att själv få en struktur över vad jag gjort, utan för att jag ser och hör så mycket hopplösthet. Hopplösheten ger oss ingenting mer än frustration och en negativ spiral! Jag hade inga planer, inga! Jag har gått naturlinje och alltid pluggat mig till bra betyg. Men ju längre mot slutet av gymnasiet det gick desto mer kände jag att jag ville ta tag i och testa något jag alltid verkligen velat - teater, film. I den branschen kan man ha tur, absolut. Men efter ett tag är det inte turen som driver dig fram, utan drivkraften måste du själv ha, det är du själv som driver dig och dina jobb. Jag menar inte att det är lätt, för det är inte lätt att nå sina mål. Däremot menar jag att du om du sätter upp mål kommer kunna nå dem om du på vägen lyckas hitta dina drivkrafter! Målet kan vara att tjäna pengar, målet kan vara att få ett trivsamt jobb, eller som för mig, att knyta kontakter. Det viktigaste är drivkrafterna och målen kan gå hand i hand, för då kommer du kunna lyckas!
